Svenska ligan och jakten på solnedgången

På flyget hit till DR hamnade jag efter ett ett trippelbyte av säten bredvid en trevlig stockholmare. Taxi delades från flygplatsen, och häromdagen när jag var ute på långpromenad längs stranden stötte vi på varandra igen. Troligtvis är vi de enda skandinaverna i hela Dominikanska. Resten av västerlänningarna är antingen tyskar eller fransmän.
Jag och sthlm:aren tog en promenad längs stranden. Svetten lackade, så en lunch i skuggan och lite sval bris därefter gjorde susen.
Svenska ligan planerar nu för storartade äventyr på den gröna ön (eller ja, storartade.. snarare åka badring långsamt och chill på en flod i djungeln tillsammans med en guide. Lite så där lagom turistigt liksom).

Häromkvällen tillbringade jag och W på en av strandrestaurangerna där vi tog ett par iskalla Pina Colada. De uteserveringarna är ett av mina absoluta favoritplatser  här nere. Det är fullkomligt magiskt och går inte att återge i bild. Alla ljusslingor som går kors och tvärs mellan palmerna, havet precis bredvid som brusar i bakgrunden, sanden som silas mellan tårna där en sitter vid bordet, några dominikaner som spelar och sjunger för turister en bit bort och den ljumma värmen som uppstår efter att solen gått ned.

Igår unnade jag mig en timmes helkroppsmassage och manikyr.. det enda i det här landet som faktiskt är billigare än vad det är hemma. Det lär bli fler tillfällen!

Idag slutar W tidigt (om inte hans chef beordrar in honom på övertid), så vi ska ut på äventyr.
Innan dess ska jag bara lyssna klart på sommarpratarna och därefter ta en tur ner till stranden för ett svalkande morgondopp och ta de där bilderna av hav och palmer som efterlysts.

Jag har även som någon form av målsättning att försöka få syn på minst en soluppgång eller solnedgång under min tid här, vilket är lättare sagt än gjort.. solen går nämligen både upp och ned på helt fel håll utifrån min position på den här ön.

 Väl värd en lyxlunch efter 11 km:s promenad i sand

Det närmsta jag kommit en solnedgång än så länge