27 Charcos

I söndags hade W sin enda hela lediga dag som spenderades bara vi två under hela den månaden som jag är här. W övertalade mig att vi skulle hyra en bil.. här nere där de flesta kör onyktra och resten mutade till sig sitt körkort alt. hittat det i en cornflakesförpackning. Trots allt gick det alldeles förnämligt bra. Puerto plata var lite läskigt med alla motorcyklar som körde på alla sidor om bilen lite hur som helst, men vi lyckades ta oss förbi stan utan att ramma en endaste människa/höna/palm/hund/kossa. Vänta, glömde jag berätta att det var jag som körde?!

Färden gick till de 27 vattenfallen i Damajagua. Eftersom det var söndag och det är den enda dagen på veckan som dominikanerna är lediga, var också samtliga av landets invånare där. För att komma till vattenfallen behövde vi gå i en dryg halvtimme inne i regnskogen uppför ett berg. Det var varmt och svettigt, men det gick. Det var nog värst för W som avskyr att gå överhuvudtaget och tar mopeden även vid sträckor om 50 meter.
Vattenfallen var helt fantastiska. Vi fick hoppa, åka kana och bada. Det näst sista fallet var som en rutschkana och därefter fritt fall en dryg meter. Det var lätt roligast, men jag landade i vattnet med benen på något konstigt sätt och drog en muskel i ljumsken vilket gjorde galet ont. Sedan dess har jag haltat omkring här på ön. Det börjar bli bättre, men väntar nog med långpromenader och motionssimning i ytterligare ett par dagar, vilket W nog är rätt nöjd över.

Dagen avslutades med en tur hem till W;s hem och hans familj. Jag har nu fått träffa en mamma, en pappa, en syster, en morbror, en farmor, några kusiner och en moster. Hans mamma har nyligen fyllt år så vi hade med oss tårta och tårtljus. Framförandet av födelsesång kändes ytterst tveksamt, men hon såg i alla fall glad ut.

Dagens bästa!

 Tårtljus-tändning