söndag 24 juni 2007

Inte alltid lätt att vara stark fastän att det behövs


När man är ledsen är det ibland mycket man behöver ha ur sig och prata om, men det kan vara svårt att veta vart man egentligen ska börja någonstans.
Allt var bra ända tills igår morse, midsommar firade jag tillsammans me syrrans familj och tjuge andra okända människor och det vart ju bra. Det var på morgonen efter som min lur ringde...jag trodde att det var min kära älskling...det visade sig vara hans far istället som berättade för mig att Martin låg på sjukhuset. Jag visste fan inte vart jag skulle ta vägen.Jag har nog aldrig reagerat så starkt på någonting liknande förut. Hans far sa att jag inte skulle göra något förhastat som att åka upp till honom (40 mil bort), men det beslutet tog jag på två min att det skulle jag göra iaf. Det är jag glad för nu att jag gjorde. En av mina bästa vänner gjorde mig sällskap i bilen vilket var jätteskönt. Utan henne hade jag inte klarat att köra så långt i det skicket jag var! Jag satt hos honom i några timmar igår och nästan hela dagen idag, men det har inte varit mycket med min påg. Han har körtelfeber...helt ofarligt enligt läkarna, men inga mediciner finns så det är bara att vänta ut. Inte så lätt när man ser någon man älskar så mycket må så dåligt! Var tyvärr tvungen att fara ner till skåneland idag igen...helst hade jag velat stanna vid hans sida dygnet runt, men det går ju inte pga jobbet mitt. Vet fan inte vad jag ska ta mig till. Önskar att jag på något sätt kunde göra honom frisk eller iaf kunde byta sitts med honom. måste visa att jag är stark nu, att jag kan hantera det här och finnas till hands för min kärlek. Jag älskar honom så mycket...