Det är en konstig känsla. Det här att vakna upp i paradiset och veta att jag inte kommer att vara kvar tillräckligt länge till för att få se solnedgången igen, eller äta middag på någon av alla mysiga restauranger. Jag kommer inte att säga godnatt till W fler gånger och vi kommer inte att dricka fler sötsliskiskiga drinkar och skåla med varann.
.. Jag vill inte åka hem. Ser inte ett dugg fram emot att sätta mig på ett flygplan. Ser inte fram emot att lämna W, och ser inte fram emot att lämna alla nyfunna vänner och bekantskaper som jag skaffat mig.
Igår var sista kvällen-kvällen. Packade en del på förmiddagen och gjorde de sista inköpen i Cabarete. W och jag åt middag på mitt favoritställe - Aliis Camp. Såg en vild sköldpadda i dammen. Tog ett par drinkar vid en av restaurangerna på stranden. Det började regna så alla gästerna fick tränga ihop sig under en av de små takdukarna med sina glas i händerna. Tre minuter senare var det över. Regnen är sådana här, över innan de ens hunnit börja.
Ett sista nattdopp i poolen. Såg på stjärnorna mellan palmerna.
Nu är det dag och dags att fylla färdigt väskan. W sover än, det är inte ofta han har sovmorgon. Förhoppning om mysig frukost, några sista dopp i poolen och en önskan om att tiden ska gå riktigt, riktigt långsamt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar