Från varmt till kallt

Har tagit farväl av Afrika för den här gången och färdats den långa vägen upp till kalla Europa.  Just nu i Frankfurt och väntar på flyget som ska ta mig den sista lilla vägen hem. Här är rent, välorganiserat och bekvämt. Kontrasterna jag upplevt och lever i är stora. Det råkar bara vara så att jag är en av de få lyckligt lottade som har möjlighet att välja vart jag vill befinna mig och när jag vill tillbaka igen. Senast i förrgår träffade jag en taxichaufför som inte haft vatten i sitt hus på flera månader. Resan har gett en hel del att tänka på och vett att uppskatta allt det jag har.

Sista dagarna i Stone Town på Zanzibar var över förväntan. Träffade ett par svenska kvinnor på världens mysigaste restaurang belägen på en takterrass.  De hakade jag sedan på med till både ljuvliga stränder och till de smala gränderna och marknaden inne i stan. Bättre avslut på resan hade jag inte kunnat tänka mig!

Inte riktigt som en tänkt sig, men bra till slut ändå

Hur lyckades Jag hamna i Kenya?! Ett enda litet försenat plan och 10 minuters mellanskillnad innan det anslutande flög iväg räckte för att jag helt plötsligt skulle sitta i det lyxigaste hotellrummet jag sett. Förvisso tog det tre timmar efter landning att komma dit, och förvisso var kl då 03 på natten, och förvisso fick jag bara hänga där i två timmar innan det var dags att åka iväg till flygplatsen igen, men ändå liksom. OCH jag fick ju ett helt nytt land till min samling!

Det är väldigt mycket Hakuna Matata i den här delen av Afrika  och allting går lika långsamt som hos sengångare i filmen Zootropolis. Intentionerna är oftast goda dock, så för det mesta är det bara att släppa son svenska stelhet och hänga på.

Kom ändå till slut fram till Zanzibar och stranden Nungwi som för övrigt är helt fantastisk. Bakom resortmurarna härbärgerar fattigdomen dessvärre dock.

Dagen har ägnats åt att dyka och på vägen träffade jag ett härligt par från Canada. Dags att gå och äta middag med dem nu. Mer dyk imorgon. Det gäller ju att passa på!

Här kan man va!

Finrestaurang

    Blev övertygad om att smaka på det här..                     slemmigt, men mättande!

Den lokala bussen på zanzibar. Hur många får plats?!

Kenya hade mycket att erbjuda!

Äventyr i Livingstone med omnejd

I Livingstone på ett mysigt café.  Dricker banansmoothie och väntar på min lunch. Samtliga magneter är inköpta, vykorten postade, vattenfallen tittade på och alla museum besökta. Om några timmar bär det vidare till Zanzibar i Tanzania för lite semester i semestern.
Det har varit intensiva dagar med ett nytt land att besöka varje dag. Är det krypavstånd till gränserna så är det ju.

Botswana bjöd på safari och jag såg flodhästar för första gången. De efterlängtade lejonen hittade vi till slut också. På vägen hem i taxin valde ett 20-tal elefanter att spatsera över vägen precis bredvid oss. Ett par minuter längre fram stod tre giraffer och betade på träden. Babiamer och vårtsvin springer omkring lite här och där.

I Zimbabwe fick vi till slut slås med häpnad över fantastiska Victoria falls. På bron mellan de båda länderna hoppade folk bungee jump och bara synen på detta fick det att vända sig i magen. Inga hopp för mig då alltså. Besöket i detta land blev för övrigt kort, men gott då det övriga gänget ville hinna tillbaka till Zambia för att gå på marknad. Gick ändå inte att varken äta eller shoppa då strömmen var nere i hela stan.

Namibia blev mest en stämpel i passet.  Vägen dit var lång och extremt full av stora hål vilket ledde till tvära svängar och låg hastighet. Eftersom det var söndag var nästan allting stängt så det slutade med en kort promenad runt den lilla lilla stan, inköp av några Namibiska godispåsar och en Hawaiipizza på byns enda restaurang.  Helt plötsligt hade också presidenten bestämt att inga bussar får köra på vägen tillbaka till Zambia kvällstid så trodde ett tag att jag inte skulle lyckas komma åter till Livingstone. Tacka gudarna för svart och billig småbuss-verksamhet!

      En av tjejerna fyllde 30 igår. Det skulle                                 såklart firas!

Räliga kryp

Hela Zambia är fullt av räliga gigantiska småkryp. Har dessutom inte fått sett ett enda litet lejon än.. dålig stil Afrika!
Sista dagen i Lusaka imorgon. Då ska jag få besöka sjukhuset där tjejerna har praktik. spännande! På torsdag blir det nya äventyr med färd till Livingstone och Victoria falls. Whoop whoop!

Hur många ben?!

Äckelmördarspindel

Det fattiga med att resa själv #1.. En når inte bak på ryggen med solkrämen.

Barnhemsbesök

De senaste dagarna har bjudit på flera nya upplevelser. I förrgår besökte vi ett barnhem som vid första åsynen var både fräscht och rent. En kvinna välkomnade oss och berättade om verksamheten.  Därefter visades vi en trappa upp där elva barn från nyfödda till nio månaders ålder bor. I ett par timmar gjorde vi inte annat än att sitta med barnen i våra famnar. Kvinnorna som jobbar där var trevliga och det var tydligt att de gjorde sitt bästa. Tyvärr är okunskapen stor. I ett rum som är 25-30 grader varmt la de på barnen tjocka filtar och klädde dem i ulltröjor. Svetten rann om de små och de var så utmattade att de inte orkade någonting. Samtliga barn låg också på mage i sina sängar vilket var otroligt frustrerande. Vem är väl jag som västerlänning att komma till dem och berätta hur de ska sköta sina barn?! 

En trappa ner bodde barnen som var upp till 2 år gamla. En pojke sträckte ut armarna mot mig och släppte sen inte taget. Det var bara att hålla om och ge närhet så mycket som var möjligt.  När barnen blivit två förflyttas de till ett annat boende upp till att de är fem år. Så fortsätter det och tryggheten blir aldrig varaktig. 

Igår var jag på ett nytt barnhem fast för elefanter. Tre små otroligt söta ungar hade dem där som av olika anledningar blivit av med sina föräldrar.  Centret där gör ett stort arbete för att hjälpa elefanterna, men även med att utbilda människorna i Zambia om faran med tjuvskytte. Så otroligt viktigt!

          Små marknadsstånd längs vägen

 Nutella för 64 kr burken. Det gäller att vara               noga med sina prioriteringar

                      De norska brudarna

Att ta bilder inne på barnhemmet var inte tillåtet, så kan tyvärr inte visa de underbart fina barnen.

Framme i Lusaka -Zambia efter en vääldigt lång resa.  Blev så där mysigt magsjuk efter halva färden och kämpade tappert för att hålla mig på benen. Kom fram till slut och efter lite sömn, Alvedon och soppa känner en sig som ny igen.
Bor i ett missionshus vilket har lagom standard. Det enda som egentligen saknas är AC eller fläkt på rummet. Lär bli intressant att se hur det går att sova inatt med tanke på att det är 25 grader varmt. Är supermysigt att ha träffat de norska tjejerna som jag är här för att hälsa på. Har blivit så otroligt fint välkomnad. Har redan utsett de samtliga till att vara mina personliga reseledare. Imorgon ska vi till ett barnhem och hälsa på. Men nu, lite tv och softa häng innan läggdags.

                    Välkommen till Zambia

Julpynt deluxe inne på ett köpcenter

Här kan man va

Sista kvällen-kvällen

Det är en konstig känsla. Det här att vakna upp i paradiset och veta att jag inte kommer att vara kvar tillräckligt länge till för att få se solnedgången igen, eller äta middag på någon av alla mysiga restauranger. Jag kommer inte att säga godnatt till W fler gånger och vi kommer inte att dricka fler sötsliskiskiga drinkar och skåla med varann.

.. Jag vill inte åka hem. Ser inte ett dugg fram emot att sätta mig på ett flygplan. Ser inte fram emot att lämna W, och ser inte fram emot att lämna alla nyfunna vänner och bekantskaper som jag skaffat mig.

Igår var sista kvällen-kvällen. Packade en del på förmiddagen och gjorde de sista inköpen i Cabarete. W och jag åt middag på mitt favoritställe - Aliis Camp. Såg en vild sköldpadda i dammen. Tog ett par drinkar vid en av restaurangerna på stranden. Det började regna så alla gästerna fick tränga ihop sig under en av de små takdukarna med sina glas i händerna. Tre minuter senare var det över. Regnen är sådana här, över innan de ens hunnit börja.
Ett sista nattdopp i poolen. Såg på stjärnorna mellan palmerna.

Nu är det dag och dags att fylla färdigt väskan. W sover än, det är inte ofta han har sovmorgon. Förhoppning om mysig frukost, några sista dopp i poolen och en önskan om att tiden ska gå riktigt, riktigt långsamt.

 

Det här med packning

Trots att jag rest vad jag själv skulle påstå ganska mycket, så är jag helt sämst på att packa. Så även denna gång.

Saker som jag haft med mig till DR som inte var så nödvändiga som jag trodde;
* Plattång - använt den EN gång och då bara för att den skulle bli använd. Mitt hår är konstant blött, och även om det inte vore det, är här så fuktigt att håret krusar sig i samma sekund jag dragit den genom slingan.
* Paraply - Det har regnat typ två gånger, och då var det mer än välkommet.
* Pannlampa - fråga inte!
* Tre! tjocktröjor - Använt en tröja en gång under en lång mopedtur sent på kvällen.
* Byxor - Det går inte att ha byxor. Svetten ligger som en pöl runtom mig även när jag bara har en tunn klänning på mig. 
* Det tredje paret skor -Finns inget behov för annat än sandaler och flip-flops.
* Filmer på DVD-skivor - De går inte ens att se på. Totalt onödigt!

Vad jag saknat att jag inte packade med;
* Min spanskabok - Är galet motiverad att fortsätta lära mig spanska!

De saker jag haft mest användning för;
* Stickad tunn tunika -  Att bära ovanpå bikinin. Jag har typ bott i den.
* Min kudde - Älskar min kudde!!
* Alla böcker -  Är inne på min 8e bok nu.
* Min laptop - Använd dagligen

Detta kommer bli skönt med att komma hem;
* Att få lov att slänga toapappret i toan igen - Blir stopp i rören här om man gör det.
* Hejdå kackerlackor och myror -Insektsspray is da shit!
*  Det här med säkerhet - Jag är nog väldigt svensk i det här, men att se spädbarn i famnen på sina mödrar på en moped där ingen har hjälm, det sitter ytterligare två vuxna med och det dessutom går ganska fort, får det att rysa i mig. Samma sak med bilstol, vad är det?!
* Matbanan (platanos) - Alltså, jag har verkligen försökt, men det är inte riktigt min grej.

Vad jag kommer att sakna när jag åker hem;
* Solen - Jag tar med den hem!
* Alla fantastiska människor som jag mött under min resa - Vi möts igen!
* Naturen - Det är så otroligt vackert överallt.
* Wilton

27 Charcos

I söndags hade W sin enda hela lediga dag som spenderades bara vi två under hela den månaden som jag är här. W övertalade mig att vi skulle hyra en bil.. här nere där de flesta kör onyktra och resten mutade till sig sitt körkort alt. hittat det i en cornflakesförpackning. Trots allt gick det alldeles förnämligt bra. Puerto plata var lite läskigt med alla motorcyklar som körde på alla sidor om bilen lite hur som helst, men vi lyckades ta oss förbi stan utan att ramma en endaste människa/höna/palm/hund/kossa. Vänta, glömde jag berätta att det var jag som körde?!

Färden gick till de 27 vattenfallen i Damajagua. Eftersom det var söndag och det är den enda dagen på veckan som dominikanerna är lediga, var också samtliga av landets invånare där. För att komma till vattenfallen behövde vi gå i en dryg halvtimme inne i regnskogen uppför ett berg. Det var varmt och svettigt, men det gick. Det var nog värst för W som avskyr att gå överhuvudtaget och tar mopeden även vid sträckor om 50 meter.
Vattenfallen var helt fantastiska. Vi fick hoppa, åka kana och bada. Det näst sista fallet var som en rutschkana och därefter fritt fall en dryg meter. Det var lätt roligast, men jag landade i vattnet med benen på något konstigt sätt och drog en muskel i ljumsken vilket gjorde galet ont. Sedan dess har jag haltat omkring här på ön. Det börjar bli bättre, men väntar nog med långpromenader och motionssimning i ytterligare ett par dagar, vilket W nog är rätt nöjd över.

Dagen avslutades med en tur hem till W;s hem och hans familj. Jag har nu fått träffa en mamma, en pappa, en syster, en morbror, en farmor, några kusiner och en moster. Hans mamma har nyligen fyllt år så vi hade med oss tårta och tårtljus. Framförandet av födelsesång kändes ytterst tveksamt, men hon såg i alla fall glad ut.

Dagens bästa!

 Tårtljus-tändning

Tiden går fort

Bara en vecka kvar innan jag åker hem. Hur kunde tiden gå så fort? Har börjat göra mig hemmastad bland alla palmer, geckoödlor och mopeder. Förstår inte alls vad jag ska i regniga Sverige att göra.

Vet inte om den funkar.. vi hoppas på det

I tisdags drog stockholmaren med mig ut på tur till en ekologisk gård som höll på med växtodling i vatten. Det är tydligen den nya grejen, både i Sverige och DR vad jag har förstått. Vi fick provsmaka på allt som odlades där - stjärnfrukt, banan, kakao, passionsfrukt, massa olika örter samt frukter som var bland det godaste jag någonsin smakat, men aldrig sett tidigare eller kommer ihåg namnet på för den delen. Efter den rundturen blev vi försedda med varsin badring och satta på en flod med en öl i handen. Om inte det är livet, så vet jag inte vad som är. 

Bilderna från detta har stockholmaren tagit som gisslan. Hoppas på att kunna komplettera med dessa inom kort. 

Under flodturen passerade vi en trädstam belägen ett par meter upp. Ett perfekt hopp-tillfälle enligt guiden.Tänkte egentligen strunta i detta och bara se på, men FOMO (Fear Of  Missing Out) som en har och när amerikanskan i gruppen bestämmer sig för att hoppa, så kan ju inte jag vara sämre. Det blev...inte så graciöst. Vet inte om jag ska kalla det magplask/huvudplask eller benplask. Kanske något däremellan Ont gjorde det, om än värre med stoltheten. Den stackars franska guiden frågade nog fem gånger hur det var med mig. Alltihop filmat med go-pro kamera.. kommer aaaldrig att visas för omvärlden.

Chilipeppar 
 
 
Avokado
 

Platanos - Matbanan

 

Cayennepeppar  
 












Stjärnfrukt - Den godaste jag ätit
 

 
Stockholmare och passionsfrukt

Vad har vi mer hittat på.. Hängt vid poolen ett par dagar. Turen ovan tog slut på all min energi så behövde vila upp mig i ett par dagar. Besökt lite mysiga restauranger, shoppat souvenirer, hängt vid havet och träffat folket från turen. Idag tog vi en massage och därefter varsin juice på mitt bästaste juice-ställe, Tony Montana. 

Igår var vi återigen i Sosua, mitt nya favoritställe. Som tidigare helt perfekt med en solstol under en palm, turkost vatten, en drink i handen och en snygg dominikan vid min sida. Det enda som störde den perfekta bilden var ett gäng gubbar som stod och spelade orkester tjugo meter ifrån oss. Jag var starkt benägen ett tag att kasta cocosnötter i huvudet på dem för att de skulle hålla tyst. Ni vet den där reklamen från jackpott.. den om att det inte är "lätt att vara rik".. ungefär så kändes det.