De senaste dagarna har bjudit på flera nya upplevelser. I förrgår besökte vi ett barnhem som vid första åsynen var både fräscht och rent. En kvinna välkomnade oss och berättade om verksamheten. Därefter visades vi en trappa upp där elva barn från nyfödda till nio månaders ålder bor. I ett par timmar gjorde vi inte annat än att sitta med barnen i våra famnar. Kvinnorna som jobbar där var trevliga och det var tydligt att de gjorde sitt bästa. Tyvärr är okunskapen stor. I ett rum som är 25-30 grader varmt la de på barnen tjocka filtar och klädde dem i ulltröjor. Svetten rann om de små och de var så utmattade att de inte orkade någonting. Samtliga barn låg också på mage i sina sängar vilket var otroligt frustrerande. Vem är väl jag som västerlänning att komma till dem och berätta hur de ska sköta sina barn?!
En trappa ner bodde barnen som var upp till 2 år gamla. En pojke sträckte ut armarna mot mig och släppte sen inte taget. Det var bara att hålla om och ge närhet så mycket som var möjligt. När barnen blivit två förflyttas de till ett annat boende upp till att de är fem år. Så fortsätter det och tryggheten blir aldrig varaktig.
Igår var jag på ett nytt barnhem fast för elefanter. Tre små otroligt söta ungar hade dem där som av olika anledningar blivit av med sina föräldrar. Centret där gör ett stort arbete för att hjälpa elefanterna, men även med att utbilda människorna i Zambia om faran med tjuvskytte. Så otroligt viktigt!
Små marknadsstånd längs vägen
Nutella för 64 kr burken. Det gäller att vara noga med sina prioriteringar
De norska brudarna
Att ta bilder inne på barnhemmet var inte tillåtet, så kan tyvärr inte visa de underbart fina barnen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar