Har tagit farväl av Afrika för den här gången och färdats den långa vägen upp till kalla Europa. Just nu i Frankfurt och väntar på flyget som ska ta mig den sista lilla vägen hem. Här är rent, välorganiserat och bekvämt. Kontrasterna jag upplevt och lever i är stora. Det råkar bara vara så att jag är en av de få lyckligt lottade som har möjlighet att välja vart jag vill befinna mig och när jag vill tillbaka igen. Senast i förrgår träffade jag en taxichaufför som inte haft vatten i sitt hus på flera månader. Resan har gett en hel del att tänka på och vett att uppskatta allt det jag har.
Sista dagarna i Stone Town på Zanzibar var över förväntan. Träffade ett par svenska kvinnor på världens mysigaste restaurang belägen på en takterrass. De hakade jag sedan på med till både ljuvliga stränder och till de smala gränderna och marknaden inne i stan. Bättre avslut på resan hade jag inte kunnat tänka mig!
Maddemadds
tisdag 6 december 2016
torsdag 1 december 2016
Inte riktigt som en tänkt sig, men bra till slut ändå
Hur lyckades Jag hamna i Kenya?! Ett enda litet försenat plan och 10 minuters mellanskillnad innan det anslutande flög iväg räckte för att jag helt plötsligt skulle sitta i det lyxigaste hotellrummet jag sett. Förvisso tog det tre timmar efter landning att komma dit, och förvisso var kl då 03 på natten, och förvisso fick jag bara hänga där i två timmar innan det var dags att åka iväg till flygplatsen igen, men ändå liksom. OCH jag fick ju ett helt nytt land till min samling!
Det är väldigt mycket Hakuna Matata i den här delen av Afrika och allting går lika långsamt som hos sengångare i filmen Zootropolis. Intentionerna är oftast goda dock, så för det mesta är det bara att släppa son svenska stelhet och hänga på.
Kom ändå till slut fram till Zanzibar och stranden Nungwi som för övrigt är helt fantastisk. Bakom resortmurarna härbärgerar fattigdomen dessvärre dock.
Dagen har ägnats åt att dyka och på vägen träffade jag ett härligt par från Canada. Dags att gå och äta middag med dem nu. Mer dyk imorgon. Det gäller ju att passa på!
Blev övertygad om att smaka på det här.. slemmigt, men mättande!
Här kan man va!
Finrestaurang
Blev övertygad om att smaka på det här.. slemmigt, men mättande!
Den lokala bussen på zanzibar. Hur många får plats?!
Kenya hade mycket att erbjuda!
måndag 28 november 2016
Äventyr i Livingstone med omnejd
I Livingstone på ett mysigt café. Dricker banansmoothie och väntar på min lunch. Samtliga magneter är inköpta, vykorten postade, vattenfallen tittade på och alla museum besökta. Om några timmar bär det vidare till Zanzibar i Tanzania för lite semester i semestern.
Det har varit intensiva dagar med ett nytt land att besöka varje dag. Är det krypavstånd till gränserna så är det ju.
Botswana bjöd på safari och jag såg flodhästar för första gången. De efterlängtade lejonen hittade vi till slut också. På vägen hem i taxin valde ett 20-tal elefanter att spatsera över vägen precis bredvid oss. Ett par minuter längre fram stod tre giraffer och betade på träden. Babiamer och vårtsvin springer omkring lite här och där.
I Zimbabwe fick vi till slut slås med häpnad över fantastiska Victoria falls. På bron mellan de båda länderna hoppade folk bungee jump och bara synen på detta fick det att vända sig i magen. Inga hopp för mig då alltså. Besöket i detta land blev för övrigt kort, men gott då det övriga gänget ville hinna tillbaka till Zambia för att gå på marknad. Gick ändå inte att varken äta eller shoppa då strömmen var nere i hela stan.
Namibia blev mest en stämpel i passet. Vägen dit var lång och extremt full av stora hål vilket ledde till tvära svängar och låg hastighet. Eftersom det var söndag var nästan allting stängt så det slutade med en kort promenad runt den lilla lilla stan, inköp av några Namibiska godispåsar och en Hawaiipizza på byns enda restaurang. Helt plötsligt hade också presidenten bestämt att inga bussar får köra på vägen tillbaka till Zambia kvällstid så trodde ett tag att jag inte skulle lyckas komma åter till Livingstone. Tacka gudarna för svart och billig småbuss-verksamhet!
En av tjejerna fyllde 30 igår. Det skulle såklart firas!
Det har varit intensiva dagar med ett nytt land att besöka varje dag. Är det krypavstånd till gränserna så är det ju.
Botswana bjöd på safari och jag såg flodhästar för första gången. De efterlängtade lejonen hittade vi till slut också. På vägen hem i taxin valde ett 20-tal elefanter att spatsera över vägen precis bredvid oss. Ett par minuter längre fram stod tre giraffer och betade på träden. Babiamer och vårtsvin springer omkring lite här och där.
I Zimbabwe fick vi till slut slås med häpnad över fantastiska Victoria falls. På bron mellan de båda länderna hoppade folk bungee jump och bara synen på detta fick det att vända sig i magen. Inga hopp för mig då alltså. Besöket i detta land blev för övrigt kort, men gott då det övriga gänget ville hinna tillbaka till Zambia för att gå på marknad. Gick ändå inte att varken äta eller shoppa då strömmen var nere i hela stan.
Namibia blev mest en stämpel i passet. Vägen dit var lång och extremt full av stora hål vilket ledde till tvära svängar och låg hastighet. Eftersom det var söndag var nästan allting stängt så det slutade med en kort promenad runt den lilla lilla stan, inköp av några Namibiska godispåsar och en Hawaiipizza på byns enda restaurang. Helt plötsligt hade också presidenten bestämt att inga bussar får köra på vägen tillbaka till Zambia kvällstid så trodde ett tag att jag inte skulle lyckas komma åter till Livingstone. Tacka gudarna för svart och billig småbuss-verksamhet!
En av tjejerna fyllde 30 igår. Det skulle såklart firas!
tisdag 22 november 2016
Räliga kryp
Hela Zambia är fullt av räliga gigantiska småkryp. Har dessutom inte fått sett ett enda litet lejon än.. dålig stil Afrika!
Sista dagen i Lusaka imorgon. Då ska jag få besöka sjukhuset där tjejerna har praktik. spännande! På torsdag blir det nya äventyr med färd till Livingstone och Victoria falls. Whoop whoop!
Sista dagen i Lusaka imorgon. Då ska jag få besöka sjukhuset där tjejerna har praktik. spännande! På torsdag blir det nya äventyr med färd till Livingstone och Victoria falls. Whoop whoop!
Hur många ben?!
Äckelmördarspindel
Det fattiga med att resa själv #1.. En når inte bak på ryggen med solkrämen.
söndag 20 november 2016
Barnhemsbesök
De senaste dagarna har bjudit på flera nya upplevelser. I förrgår besökte vi ett barnhem som vid första åsynen var både fräscht och rent. En kvinna välkomnade oss och berättade om verksamheten. Därefter visades vi en trappa upp där elva barn från nyfödda till nio månaders ålder bor. I ett par timmar gjorde vi inte annat än att sitta med barnen i våra famnar. Kvinnorna som jobbar där var trevliga och det var tydligt att de gjorde sitt bästa. Tyvärr är okunskapen stor. I ett rum som är 25-30 grader varmt la de på barnen tjocka filtar och klädde dem i ulltröjor. Svetten rann om de små och de var så utmattade att de inte orkade någonting. Samtliga barn låg också på mage i sina sängar vilket var otroligt frustrerande. Vem är väl jag som västerlänning att komma till dem och berätta hur de ska sköta sina barn?!
Små marknadsstånd längs vägen
Nutella för 64 kr burken. Det gäller att vara noga med sina prioriteringar
En trappa ner bodde barnen som var upp till 2 år gamla. En pojke sträckte ut armarna mot mig och släppte sen inte taget. Det var bara att hålla om och ge närhet så mycket som var möjligt. När barnen blivit två förflyttas de till ett annat boende upp till att de är fem år. Så fortsätter det och tryggheten blir aldrig varaktig.
Igår var jag på ett nytt barnhem fast för elefanter. Tre små otroligt söta ungar hade dem där som av olika anledningar blivit av med sina föräldrar. Centret där gör ett stort arbete för att hjälpa elefanterna, men även med att utbilda människorna i Zambia om faran med tjuvskytte. Så otroligt viktigt!
Små marknadsstånd längs vägen
Nutella för 64 kr burken. Det gäller att vara noga med sina prioriteringar
De norska brudarna
Att ta bilder inne på barnhemmet var inte tillåtet, så kan tyvärr inte visa de underbart fina barnen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)