Mycket har hänt på hyfsat kort tid, men jag har dock inte kännt att jag haft motivation eller orkat skriva förrän nu, nu när jag åter är tillbaka i skåne och nu när min separation är över. Eller, över och över, det är nu som det riktigt jobbiga tar vid. Det är dags att vänja sig vid att inte ha samma kontakt med den person som man levt ihop med i ett år och den som man haft i sin närhet ännu längre. samtidigt har det stundtals gjort väldigt, väldigt ont i mig i väntan på den här dagen av olika orsaker. Det är svårt att veta hur det egentligen känns, för det ändrar sig hela tiden; tomhet, saknad, lättnad, ilska, rädsla, uppgivenhet, ingenting och allting. Jag är glad och tacksam för dem mina som finns här för mig, det betyder mycket! Hela helgen har det varit fullt upp med grillning, poolparty, besök hos brorsan och cykeltur på ven. Det har varit riktigt bra faktiskt, och det gör att tankarna skingras. Kollostart på lördag gör inte det hela sämre heller!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar