Äventyr i Livingstone med omnejd

I Livingstone på ett mysigt café.  Dricker banansmoothie och väntar på min lunch. Samtliga magneter är inköpta, vykorten postade, vattenfallen tittade på och alla museum besökta. Om några timmar bär det vidare till Zanzibar i Tanzania för lite semester i semestern.
Det har varit intensiva dagar med ett nytt land att besöka varje dag. Är det krypavstånd till gränserna så är det ju.

Botswana bjöd på safari och jag såg flodhästar för första gången. De efterlängtade lejonen hittade vi till slut också. På vägen hem i taxin valde ett 20-tal elefanter att spatsera över vägen precis bredvid oss. Ett par minuter längre fram stod tre giraffer och betade på träden. Babiamer och vårtsvin springer omkring lite här och där.

I Zimbabwe fick vi till slut slås med häpnad över fantastiska Victoria falls. På bron mellan de båda länderna hoppade folk bungee jump och bara synen på detta fick det att vända sig i magen. Inga hopp för mig då alltså. Besöket i detta land blev för övrigt kort, men gott då det övriga gänget ville hinna tillbaka till Zambia för att gå på marknad. Gick ändå inte att varken äta eller shoppa då strömmen var nere i hela stan.

Namibia blev mest en stämpel i passet.  Vägen dit var lång och extremt full av stora hål vilket ledde till tvära svängar och låg hastighet. Eftersom det var söndag var nästan allting stängt så det slutade med en kort promenad runt den lilla lilla stan, inköp av några Namibiska godispåsar och en Hawaiipizza på byns enda restaurang.  Helt plötsligt hade också presidenten bestämt att inga bussar får köra på vägen tillbaka till Zambia kvällstid så trodde ett tag att jag inte skulle lyckas komma åter till Livingstone. Tacka gudarna för svart och billig småbuss-verksamhet!

      En av tjejerna fyllde 30 igår. Det skulle                                 såklart firas!

Räliga kryp

Hela Zambia är fullt av räliga gigantiska småkryp. Har dessutom inte fått sett ett enda litet lejon än.. dålig stil Afrika!
Sista dagen i Lusaka imorgon. Då ska jag få besöka sjukhuset där tjejerna har praktik. spännande! På torsdag blir det nya äventyr med färd till Livingstone och Victoria falls. Whoop whoop!

Hur många ben?!

Äckelmördarspindel

Det fattiga med att resa själv #1.. En når inte bak på ryggen med solkrämen.

Barnhemsbesök

De senaste dagarna har bjudit på flera nya upplevelser. I förrgår besökte vi ett barnhem som vid första åsynen var både fräscht och rent. En kvinna välkomnade oss och berättade om verksamheten.  Därefter visades vi en trappa upp där elva barn från nyfödda till nio månaders ålder bor. I ett par timmar gjorde vi inte annat än att sitta med barnen i våra famnar. Kvinnorna som jobbar där var trevliga och det var tydligt att de gjorde sitt bästa. Tyvärr är okunskapen stor. I ett rum som är 25-30 grader varmt la de på barnen tjocka filtar och klädde dem i ulltröjor. Svetten rann om de små och de var så utmattade att de inte orkade någonting. Samtliga barn låg också på mage i sina sängar vilket var otroligt frustrerande. Vem är väl jag som västerlänning att komma till dem och berätta hur de ska sköta sina barn?! 

En trappa ner bodde barnen som var upp till 2 år gamla. En pojke sträckte ut armarna mot mig och släppte sen inte taget. Det var bara att hålla om och ge närhet så mycket som var möjligt.  När barnen blivit två förflyttas de till ett annat boende upp till att de är fem år. Så fortsätter det och tryggheten blir aldrig varaktig. 

Igår var jag på ett nytt barnhem fast för elefanter. Tre små otroligt söta ungar hade dem där som av olika anledningar blivit av med sina föräldrar.  Centret där gör ett stort arbete för att hjälpa elefanterna, men även med att utbilda människorna i Zambia om faran med tjuvskytte. Så otroligt viktigt!

          Små marknadsstånd längs vägen

 Nutella för 64 kr burken. Det gäller att vara               noga med sina prioriteringar

                      De norska brudarna

Att ta bilder inne på barnhemmet var inte tillåtet, så kan tyvärr inte visa de underbart fina barnen.

Framme i Lusaka -Zambia efter en vääldigt lång resa.  Blev så där mysigt magsjuk efter halva färden och kämpade tappert för att hålla mig på benen. Kom fram till slut och efter lite sömn, Alvedon och soppa känner en sig som ny igen.
Bor i ett missionshus vilket har lagom standard. Det enda som egentligen saknas är AC eller fläkt på rummet. Lär bli intressant att se hur det går att sova inatt med tanke på att det är 25 grader varmt. Är supermysigt att ha träffat de norska tjejerna som jag är här för att hälsa på. Har blivit så otroligt fint välkomnad. Har redan utsett de samtliga till att vara mina personliga reseledare. Imorgon ska vi till ett barnhem och hälsa på. Men nu, lite tv och softa häng innan läggdags.

                    Välkommen till Zambia

Julpynt deluxe inne på ett köpcenter

Här kan man va