Det är 26 dagar kvar tills jag ska flytta nu. Bara 26...eller... hur lång tid som helst?! Egentligen tycker jag inte om att räkna nedåt det känns mer påtagligt då, men idag kunde jag inte låta bli. Jag vet att jag är väldigt kluven inför det här. Vissa dagar fixar jag inte ens att prata om det och känner mest misslyckande och uppgivenhet. Sen kommer andra dar, när jag är stark och faktiskt tror på att det här kan bli bra ändå, kanske till och med toppen. Det är när mina skövdevänner o andra nära peppar mig, säger till mig att dem finns där och övertygar mig om att jag inte kommer bli ensam...
att bli ensam är min största farhåga! Mitt liv förändras nu, flera av framtidsdrömmarna jag haft kommer inte att bli av. Jag vet inte vad flytten kommer att bära med sig, men jag har ändå en känsla av att allt kommer att ordna sig (iaf idag) till det bästa, det finns skäl till allt som sker och det finns en mening med det som jag går igenom nu. Det är så jag måste tänka för att fixa det här!